Idag är det ingen vanlig dag, det är min födelsedag! 🙂 🙂 🙂
Som jag ju faktiskt egentligen inte är så glad i att fira. I år tror jag att jag väljer att inte göra det faktiskt – men tar ju gärna emot både tillrop och hurrarop – för vem vill inte bli sedd?
Bilden ovan är från min 20-årsdag. Ni som inte har era föräldrar kvar i livet, kan ni inte sakna det där ”omhändertagandet” som bara föräldrarna stod för? När man som liten hörde hur de smög upp och gjorde i ordning frukost och presenter. De hade inte behövt smyga, för man hade ju redan varit vaken i timmar – nyfiken på både firande och presenter. På födelsedagen fick man ju önska på både middag och tårta. Min älsklingsrätt var dillsås. Det fick jag varenda födelsedag kokad med kärlek av mamma. Misstänker att jag fick drömtårta också, för det var min andra favorit. Sedan var mammas specialbukett rosor med brudslöja. Ja, det är tider som inte kommer igen…
Denna födelsedag hade mina kära släktingar försett mina kompisar med reservnyckeln till min lägenhet. Nån gång där mitt i natten, så kom de, drog av mig min pyjamas – satte på mig ett rosa linne och mamelucker. Vackert var det inte, men förbannat kul! 🙂
Och ja, det är 37 år mellan födelsedagarna, så nu kan ni räkna ut själv hur många jordsnurr det gått sedan dess 🙂 🙂 🙂
Hipp hipp hurra till mig! 🙂