För några år sedan var jag sjuk, och låg en tid på sjukhus i Göteborg. På mitt bord hade jag då ett kort på Susanne som gav mig en go´känsla. Som fick mig att känna att jag inte längtade hem fullt så mycket. En bild som är helt underbar i sin glädje, en bild som bara är vacker.
Visst är kortet helt underbart?
Jag ser såväl hur lika vi är, Susanne. Både i blicken, i glädjen över livet, och rastlösheten som präglat oss. Det där med att sitta still länge är liksom inte vår pryl… 🙂
Att bara ta in livet är som är nu, och njuta av vad man kan göra av dagen är nåt för oss. Kanske ha lite för många bollar i luften samtidigt, har väl funnits nåt tillfälle när man inte orkat fånga upp alla bollar – men herrejösses så kul man haft under tiden. Men finns det nåt bättre än att vara nyfiken på livet? Jag har svårt att hitta nåt som slår det…!