Jag har varit så himla präktig och sockersöt i de sista inläggen att jag är rätt trött på mig själv. Vi behöver nog nåt som bryter av mot detta, skulle jag tro…
Jag har i stort sett hela mitt liv velat ha lite längre hår, men aldrig orkat spara ner det. Har inte det tålamodet tyvärr. När jag tänker tillbaka på mitt liv, så tror jag att jag aldrig haft håret utväxt, klipptes ju jättekort redan som liten.
Under en period av mitt liv hade jag lite komplex för mina öron, de var både stora och utstående. Antagligen har jag växt ikapp dom, för komplexen är borta….
(Finns en historia om mig som nyfödd. Mamma hade en väninna som var sjuksköterska. När hon fick se mig som nyfödd yttrades tydligen orden :”Men Carin – man kan tejpa Marias öron, då kommer de inte att bli så utstående.” Jag tejpades – funkade inte… 🙂 🙂 🙂 )
I alla fall – en gång på 80-talet orkade jag spara ner håret någorlunda. När jag nu ser tillbaka på detta foto så blir jag lite full i skratt. Alltså…snyggt är det inte! Hår i hela ansiktet ju!
Håll till godo!
Jag är rätt tacksam att kortet är oskarpt…. 🙂