Denna gång börjar jag med en bild.
Skulle leta upp en foto åt en vän för ett tag sedan. Om ni inte har förstått det än, så är vår bildbank inte direkt liten, och det tar ett tag när man letar… 🙂
Önskar att jag kunde döpt mapparna på ett fiffigare sätt från början, men nu är saker och ting som dom är. Jag satt i alla fall och letade, och hittade flera kort som jag hade glömt. Kort som man kanske tyckte var skräp när man tog dom, men som nu har fått en helt annan, och värdefull betydelse.
När jag hittade denna bild så tittade jag förstås på mig själv, och tänkte: ”Men kunde du inte åtminstone tittat dig i en spegel före du ställde dig framför kameran?”
Jag tittade en stund till och såg på mamma. Tänkte att trots att hon var märkt av sin sjukdom, var det ändå så mycket ”hon”. Så vacker trots allt!
Sedan föll blicken förstås på Susanne. Så glad att jag har detta foto! Militärgrönt var ju hennes färg, och scarfen älskade hon! Jag ser också på blicken att hon ”ställer upp” för fotografen. Egentligen var hon nog inte så sugen på att fotas – denna gång. Vi som kände henne vet ju att hon mer än gärna fotades! Linslus är nog ett väldigt passande ord på henne 🙂 Men just här var det nog lagom kul! Förmodligen hade hon också stigit upp precis när kalaset skulle börja…
Vi hade några bataljer om städning av hennes rum. Idén om hur hennes rum skulle se ut skiljde sig lite åt kan man säga… 🙂
En gång bad jag henne att städa rummet. Märkligt nog blev det ingen reaktion, och rätt snart var hon klar. Jag blev förvånad – men nöjd förstås. Efter nån dag skulle jag in i en av garderoberna i hennes rum. (Gammalt hus – stooooora, rymliga garderober) När jag tar i handtaget hojtar hon: ”Nej, mamma…!” Jag hann inte bromsa utan brakade rätt in i garderoben. Eller rättare sagt…inte… Där låg allt hon städat bort. I en hög. Snopen mamma – snopet barn… 🙂
Alltså, vardagsbilder, varför tar man inte mer sådana? Det är ju de bilderna man samlas omkring och diskuterar! Får nog fnula på detta som nåt nyårslöfte inför 2016. Det är ju faktiskt de bilderna som berör, och är roliga att kika på!
(Erica, du tyckte om att se bilder på henne, det gör jag med. 🙂 )